nu är det bara 4 dagar kvar. Kl är 1 just nu och jag sitter och bläddrar igenom min blogg och blir glad och ledsen på samma gång. Kollade också på Siesta-filmen 3 gånger med Barney förrut och började nästan gråta (tönt).

Alltså, det är faktiskt riktigt sjukt. Jag fick ett A som slutbetyg i Engelska. Ett A! Jag har fått A på uppsatser och så, men jag trodde ALDRIG att jag skulle få det som slutbetyg. Det är helt knäppt ju. Tänk: jag hade svår med uppsatserna på Engelska hemma i Sverige som vi var tvungna att skriva. Här är nivån 10 gånger högre. Jaja, ville bara säga att jag är glad!

Världens goaste fest. (vet att jag säger att alla fester är världens bästa, men serr, de toppar varandra HELA tiden). I alla fall, baseball-laget hade bjudit in massa till en julfest där alla var tvugna att ha på sig en ful jultröja eller annat fult. Ca 50 personer var i två små rum och det var så sjjjjjjjjjjukt kul. Alltså, sveriges fester är extremt lame om man jämför. Kvällen var bra rakt igenom och vi kom inte hem förrän kl 5.

Man blir ju ganska så glad när ens engelskalärare säger från ingenstans "you are a very good english writer" och att jag är mycket bättre än många i klassen som har bott här och pratat engelska hela livet. 

Men det är konstigt, för det känns inte som att min engelska har blivit mycket bättre. Den enda skillnaden är att jag kan prata utan att behöva tänka, vilket är skönt. Men det känns så konstigt. Trodde att min engelska skulle förvandlas till världens bästa, men naee.

ja man vet att man är i USA när alla massa springer omkring och gråter på en fest, när allt är kaos, när folk spelar beer pong, när alla är crazy och när en baseball-kille drar ett baseballslag och skjuter iväg en ölflaska som träffar min panna och jag får fetaste bulan. Eller kanske när man försöker springa ifrån dramat och alla följer efter.

usa = dramalandet nummer 1.

Ahmen kul att man måste gå upp kl 6.30 för att springa ett löptest och få världens astmaattack första ronden och sedan bara klara 3 stycken. KUL KUL KUL. Jag tror aldrig jag har sprungit och slutat på grund av att jag var trött på riktigt. Det är alltid mina lungor och min hals som gör att jag måste sluta springa. Det känns som att det sitter ett rivjärn där inne och river sönder hela halsen så att det börjar blöda. Smärtan är helt sjuk. Men det är inte det värsta. Det värsta är att jag och Grace har tränat lika mycket, mer än många andra i laget och jag vet att min kondition är bra! Men ändå kan jag inte visa det. Jag vet att jag lätt skulle klara det. Det gör så ont i mig att inte kunna visa vad man går för. Mår dock lite bättre av att veta att vissa andra bara klarade fyra löpningar... utan en astmaattack.

Illustrera dikter är vad jag håller på med just nu.  2 st klara, 2 kvar att göra. DET TAR EN EVIGHET. Varför måste jag vara en sådan perfektionist? Jag vet att det inte spelar någon roll vad jag får för betyg så varför lägga ner så himla mycket tid? Det är typ som att jag måste bevisa för andra att jag faktiskt kan eller nått. Jag vet inte. Jobbig är jag i alla fall. 

Nu är det i alla fall bara 16 dagar kvar tills jag lämnar USA. Föralltid? I donno. Kanske. Men jag vill ju hemskt gärna åka på den där florida-resan. Men jag ORKAR inte gå upp kl 5.30 tre dagar i veckan. Det är hemskt! Det får bli en "to be continued..." på det här inlägget.

Har precis plöjt igenom två säsonger av How to make it in America. Fetaste serien. Älskar serier där killar har huvudroller. Serien är lite som Entourage faktiskt, äckligt bra alltså. Plus att Kid Cudi är med och är snygg. Hehe. Appropå snygg... min Leonardo-poster som jag beställde har inte kommit än. Blir sur om de har tappat bort den på posten... 

Dagen jag åker hem ska jag sjunga den här låten HELA tiden - NON STOP!!