bra låt! får mig att må bra och inte börja lipa.

.

Det är jobbigt att ha gråten i halsen H E L A tiden. Jag trodde jag skulle palla det här, men jag är ganska svag. Det är åtta dagar kvar och igår spelade jag min sista Qviding-match, det gick inte ens bra. Idag sa jag hejdå till mina grannar också. Bebisen. Åh... FFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFAN.

Jag skulle kunna skriva ett inlägg på 10 000 tecken om hur dåligt jag mår över att inte få se killen på way out west, men det gör jag inte. Men seriöst, när jag tänker på det så får jag ont i hela kroppen och att alla andra ska dit gör mig ledsen. Uh. Tänk att man kan vara så besatt av en människa, siicko. Jag hade som taktik att lyssna så mycket jag bara kunde på honom för att på så sätt tröttna och känna att jag inte alls kommer att vara sugen på att se honom. Men fan, gör inte så, helt fel taktik. Man får bara ännu mer abstinens och nu är jag rådeppig. 

Jao, det här inlägget tillägnar jag honom, för att han är så jävla bra. Sedan vill jag också säga att om det är något jag ska få ut av min USA-resa så är det i alla fall att få se honom live i NY.

Alltså rysningar! Och hon är bara fjorton år. Birdy - Skinny love

.

Annars då? Jo, idag insåg jag att mitt nästa plugg kommer att vara på engelska.

Jag som alltid har varit lite av en musikvideonörd älskar den här. Så fin. Gillar även att Fares är med!

Igår var jag på min nionde konsert, och den var så bra. Men jag måste säga att Way out west var bättre. Den var galen.

Jag är så himla dålig med ord. Speciellt på att förklara med ord hur jag känner. Så att skriva hur mycket jag tycker om Håkan Hellströms låt "Shelley" går inte. Det finns liksom inget att jämföra med, inget ord som är tillräckligt. Så nu säger jag bara: Jag gillar verkligen den, och låter er tolka det som ni vill.

Det var meningen att jag skulle lyssna på The Coral, men så kom världens finaste Håkan in i mina öron. Jag tänkte "strunt samma, han är bättre" och gick längs gatan med Evert Taube. När jag kommer fram finner jag ett brunt, litet paket i min brevlåda och dör. 2 steg från paradise, signerad och jag har aldrig

hört något bättre. Och igår köpte jag biljetter till hans konsert i scandinavium. Vecka 41 år 2010 - glöm aldrig den.

jag orkar inte få mer rysningar, som rebecca brukar säga.

Sitter och skriver om en vändpunkt i mitt liv och inser att det kommer att bli lagom pinsamt att Karin faktiskt ska läsa det. Vill hellre bara låsa in dokumentet i en låda och skicka det till Etiopien. Funderar också på att kanske skriva en nödtext ifall jag måste läsa upp den inför klassen...